Grattis till tjejerna som fyller idag! Elsa, 5 år och Isabella, 11 månader!
I våras skrev jag ett inlägg om hur Annas hormoner hade påverkat vår hund Elsa (klicka här för att läsa det) och vad det kunde innebära för Isabella. Månaderna har gått och jag ser mer och mer hur Isabella interagerar och växer med sina hundar.
Enda sen jag var ett litet barn hade jag önskat mig en hund, jag tjatade på min
 |
| Astrid |
 |
| Elsa |
mamma i flera, flera år men fick aldrig en (ett korrekt beslut kan jag känna så här i efterhand). Jag minns en dag då jag gick hem från skolan och jag plötsligt fick för mig att mamma hade köpt mig en hund, jag kom hem och insåg besviket att det inte fanns en hund väntandes på mig. Vid ett annat tillfälle minns jag att mamma kom hem från IKEA och hade köpt mig en liten gosehund, den var vit med svarta prickar och såg ut som en liten dalmatiner. Jag älskade min lilla hund och jag minns att jag drog runt den med koppel i lägenheten, den blev det närmaste en riktig hund i mitt liv. Det skulle dröja flera, flera år och en gedigen lobbykampanj för att få min fru att förstå att vi verkligen behövde en hund i våra liv. Till slut, för fem år sen åkte vi mot Borås för att hämta vår älskade Elsa. Två år senare såg vi att Elsas halvsyster hade kommit tillbaka till kenneln och vi föll för en då ettårig Astrid, idag är dessa två Isabellas "storasystrar".
Så länge det sker på Elsas villkor är hon glad i att pussa på Isabella men blir sur och förskräckt om Isabella skulle råka nudda hennes tass eller krypa obehagligt nära henne, då hoppar Elsa till och flyttar snarast på sig...efter att ha gett mig en irriterad blick så klart. Astrid är en glad och sprallig hund, lite osäker och det gör att hon skäller mer än vi önskar, samtidigt är hon en grym vakthund som varnar så fort någon öppnar vår grind. Skulle en tjuv komma till oss litar jag på att Astrid varnar...till skillnad ifrån Elsa som jag tror skulle vara så glad över det "trevliga" besöket att hon skulle visa tjuven runt hela huset. Nå väl, Astrid är en ängel med Isabella som låter Isabella klättra på henne, klappa henne, till och med snutta på hennes öra.
 |
| Astrid och Isabella - BFF 4 life! |
De två är nog bundisar för livet.
Hur mycket nu än Isabella älskar sina hundar är det nog dags för mig att inse att de spenderar lite för mycket tid med varandra och här kommer en liten lista på varför jag tycker det:
- Isabella bär på sina strumpor i munnen, inte då och då utan varje dag ser jag henne med ett leende och sin blöta strumpa i munnen.
- Hon apporterar, senast igår låg vi på golvet där jag gång på gång rullade iväg en boll, hon kröp skrattandes efter den, tog den och lämnade bollen i min hand.
- Hon älskar att bada och hon älskar att dricka vatten. Hon kan suga på sin pipmugg med vatten hur länge som helst och skulle kunna plaska runt i badkaret lika länge.
- Hon har fått för sig att man får bita pappa på magen, vaden, tån eller näsan...som om jag vore en tuggleksak!
- Så fort matskålarna är framme ska Isabella krypa mot de för att se vad som finns i och plaska i vattnet.
- När jag kommer hem rusar först Elsa från köket, via hallen och mot mig, sen kommer Astrid och efter en stund kommer en glad och skrattandes Isabella krypandes på alla fyra för att hälsa på huss...pappa.
- Hon stoppar allt som finns på golvet i munnen.
- Hon gillar att lägga sig/leka på hundbädden.
- Härom dagen blev hon glad över att få träffa en ny bebiskompis, då passade hon på att krypandes cirkulera runt han! Två varv tog hon...vid två olika tillfällen!
Att vi sen säger loss, hit, sitt, stå, stanna, kom till husse, kallar hennes hår för pälsen och naglarna för klorna gör nog inte saken bättre. Något i mig säger att denna lista kommer bli längre med tiden men det gör inget, jag har gärna en dotter som tror att hon är en labrador, hon får vara vem hon vill bara hon är lycklig...ja, och slutar bita mig så klart...
Etiketter: Elsa och Astrid, Isabella